I många roller

26.08.2019 // Teksti Pirkko Soininen // Kuvat Mikael Soininen

Pargasbon Riddo Ridberg är en mångsysslare inom musik och teater, som spelar, komponerar, arrangerar, regisserar, uppträder och undervisar. Många ungdomar har uppmuntrade av Riddo vågat sig ut på scenen.

Mångsysslaren inom teater och musik Riddo Ridberg är förvånad när han hör att han är föreslagen som ljusglimt (”valopilkku”).

– Jag upplever mig inte som en ljusglimt, en sådan människa är glad och hurtig och har lätt till skratt. Men visst är jag positiv och hoppeligen uppmuntrande och inspirerande för de ungdomar som jag regisserar.

Under intervjun visar sig Riddo vara en ganska hejdlös typ. Under det allvarliga höljet gömmer sig en man med stor humor, och emellanåt blir han inspirerad av att imitera det ena och det andra, så att åhörarna har svårt att hålla sig för skratt.

Dansband som 15-åring

Riddos pappa var en spelman och amatörskådespelare som gav sonen ett dragspel när han var 10 år.

– Pappa var en äkta folkmusiker, som spelade violin och dragspel på gehör.

När pappan såg hur Riddo vände på dragspelet, tog klaviaturen i famnen och bad kompisen dra bälgen inspirerades han att skaffa en riktig keyboard till pojken.

– När jag kom från skolan väntade en elorgel i rummet – pappa hade gått och köpt den i hemlighet. Redan samma dag gjorde jag min första komposition. Den var förstås en alldeles enkel melodi, men snart efter det grundade vi ett band med tre kompisar. Jag var 15 år, de andra ett eller ett par år yngre.

Bandet hette Creamers. Det var ett traditionellt dansband, som spelade alla standardvalser och -tangor. Under mindre är tio år gjorde de över 350 dansspelningar, tills det var dags att lägga av när gänget i tur och ordning ryckte in i armén.

– Vi tränade i vår källare och hade spelningar nästan varje vecka. Vi hade en egen buss på 11 meter och pappa var kusk, tills jag som den första fyllde 18 och fick körkort.

– När det var 30 grader kallt på vintern låg pappa under motorn och tinade upp den med en värmeblåsare så att bussen kunde dras igång. Visst var det intressant, men bara en gång lämnade bussen oss på vägen.

En legendarisk inspelningsstudio

När det egna bandet hade begravts på grund av tidtabellsproblem beslöt Riddo att börja studera på pop- och jazzmusiklinjen vid Lappfjärds folkhögskola.

– I skolan öppnades min uppfattning om hur man gör musik på allvar. Jag lärde mig också komponera och arrangera.

Efter skolan gick Riddo genast modigt in för att bli frilans. De första åren var ett veritabelt pussel: Riddo undervisade barn i pianospel, ordnade musikläger för ungdomar på olika ställen i skärgården om somrarna, gjorde revyer, komponerade, spelade i dansband och prövade också på att spela i ett jazzband.

Sedan grundade han tillsammans med sina tre kompisar en legendarisk musikstudio i Pargas, Music Box.

– Vi hade en 24-spårig studio som uppfyllde proffsstandarden, men vårt dragplåster var studions placering mitt i skogen alldeles vid havet. Den flotta herrgården ägdes av Partek, och vi fick hyra den förmånligt.

Kauko Röyhkä, 22-Pistepirkko, Ismo Alanko Säätiö, Juliet Jonesin sydän och Neljä Ruusua bland andra spelade in skivor i studion. Också Pekko Aikamiespoika gjorde sin första singel där.

– Musikerna trivdes hos oss, för på herrgården fanns det utrymme att spela, lugn och ro i naturen och inga barer i närheten. Man fick arbeta i lugn och ro.

Vi beslöt att lägga ned studion 1998, när de digitala inspelningssystemen hade tagit över och många band ville spela in sina skivor själva i sina hemstudior.

Fångad av teatern

I det här skedet hade Riddo redan hittat teatern. Han blev av en slump teaterregissör 1996 när han inte hittade någon ”riktig” regissör för sitt ungdomsprojekt.

– Jag beslöt att pröva på att regissera själv, för jag hade ju ändå varit med på teater redan i tio år, som musiker och skådespelare.

Också teatern kom delvis som ett blodsarv, för Riddos pappa var amatörskådespelare och två farbröder uppträdde också.

– Vi har några gånger varit med alla fyra i samma pjäs.

Oförglömliga är ungdomsshowerna som ordnas varannan vinter i Pargas och som Riddo har lett ända från början år 2000.

– Det är något helt unikt – ingen annanstans stöder staden på samma sätt de ungas musikteaterhobby vad jag vet, berömmer Riddo.

I pjäserna får alla hågade pargasbor och ungdomar som går i skola i Pargas som har fyllt 13 år delta. Förra vintern deltog 55 ungdomar, men som mest har de varit uppe i 90. Många deltar flera gånger. Förra årets vintershow sågs av över 4 000 åskådare.

Man får energi av de unga

Riddo gillar att göra teater med ungdomar, för han får energi av dem.

– Det är intressant att följa hur ungdomarnas självsäkerhet ökar under processen och personligheten träder fram. De första veckorna är de alltid två separata flockar: de finsk- och de svenskspråkiga. Sedan gör vi olika övningar tillsammans, jag blandar flockarna avsiktligt, och gänget bildar grupp och blir en energisk skara, utan ålders- eller språkmurar.

– En del frågar om inte de där unga är alldeles omöjliga. Nåja, många vuxna är också omöjliga. Man måste lita på ungdomarna och ge dem ansvar. Jag vill inte vara någon diktator, trots att jag regisserar. Jag är mera av en kompis, även om jag har den slutliga beslutande makten.

Många ungdomar har senare börjat studera musikteater och tre har till och med kommit in vid Teaterhögskolan.

Över 60 regiuppdrag

Teaterboulage, eller Pargas teaterförening, inledde sin verksamhet 1997. Idag är Riddo konstnärlig ledare för föreningen. Föreningen har ända från början producerat 1–4 föreställningar per år.

– Jag har varit med under 23 somrar. Precis alla gånger har jag inte regisserat, men jag har alltid varit med på något hörn, som musiker eller skådespelare.

I sommar visade vi pjäsen Babyface, som var ett uruppförande, liksom pjäserna de två föregående somrarna.

– Vi har två fina manusförfattare i Pargas, Skini Lindgård och Daniela Franzell, som skriver pjäser för oss.

Riddo lever ett typiskt frilansliv. Framtiden är utstakad omkring ett halvt år framåt. Åren är inte bröder sinsemellan, ibland är det mycket arbete, ibland mycket mera. Ett år var han med i sex teaterproduktioner, bland annat som kapellmästare i Stormskärs Maja och i Ronja Rövardotter på Åbo Svenska Teater.

– Det var lite för mycket. En sådan här sextioåring orkar inte riktigt lika mycket som en fyrtioåring.

På hösten regisserar Riddo Heila hakusessa (Vem tar vem) på Kaarina-Teatteri. Det är hans 65 regiarbete.

Till Liverpool i Beatles fotspår

I slutet av augusti uppträder Riddo i Liverpool med sitt band She´s Leaving Home. Bandet spelar enbart Beatles-låtar. I Liverpool arrangeras varje år det stora evenemanget International Beatle Week, där tiotals band från olika delar av världen spelar Beatles. Det finns alltid hundratals band som vill vara med och uppträda, och i år valdes 70 ut, av vilka två från Finland.

– Vi gör grejen på lite annat sätt. Vi har ingen gitarrist i bandet, bara en keyboardspelare, en basist och en trummis – och vår solist är en kvinna. Ingen idé att apa efter originalet.

Riddo är med i många olika band: Green Onion spelar cover-låtar, Burned Picture enbart Deep Purples låtar och Bruce Almighty Bruce Springsteens låtar. Dessutom gör Riddo sin egen folkinspirerade musik med bandet Folkrörelsen.

– Jag blev redan som barn förtjust i Konsta Jylhäs musik, för sångerna hade en fin melankolisk stämning. Jag blev själv inspirerad att komponera lite i samma stil, men med popinfluenser. Frugan sa att jag borde spela in låtarna, och så gjorde jag det när jag fick ett arbetsstipendium på ett år och tid att spela in. Idén hade legat och mognat i 18 år. På skivan som kom ut för några år sedan hörs bland annat violin, dragspel och tramporgel.

Innebandy och risotto

Riddo har varit tillsammans med sin hustru sedan 16-års ålder, över 40 år.

– Det här frilanslivet har krävt en förstående hustru vid min sida, som också själv verkar inom kulturbranschen.

Också barnen har valt kulturbranschen: dottern gör publikarbete vid Åbo Svenska Teater och sonen studerar ljudplanering i Helsingfors. Dottern har också varit producent för Teaterboulages föreställningar.

Även om arbetet kräver mycket tid hinner Riddo också med hobbyer. Han spelar innebandy en gång i veckan som målvakt, lyssnar på musik och går på teater och konserter tillsammans med hustrun. Paret hade en motorcykel i 15 år, men Riddo sålde bort den på hösten, när tiden inte längre räckte till för den hobbyn. Riddo har också kört trial, men trial MC:n har stått i garaget i många år. Han är också en entusiastisk kock.

–Tillsammans med en svensk regissörskamrat har vi en två personers risottoklubb, vi byter recept och berättar med foton om de risottor vi kockar.

 

Riddos viktiga år

1960 föds i Pargas

1970 börjar spela dragspel

1976 grundar sitt första band

1986 examen från LaFo:s popjazzlinje

1987 börjar som frilans inom musik

1989 grundar studion Music Box med tre kamrater

2000 regisserar den första ungdomsshowen

2003 börjar som konstnärlig ledare för Teaterboulage

2014 börjar leda Poprock-Kören

2017 får Svenska Kulturfondens stora kulturpris

2019 spelar med bandet She´s Leaving Home i Liverpool

Wilma Salo, Peggy Wallin & Bobo Lundén

Sagt om Riddo

Wilma Salo, Föreslagit som ljusglimt

Riddo har arrangerat nio ungdomsshower i Pargas, den senaste Cloud 9 i början av 2019. Alla ungdomar som vill vara med är välkomna att antingen spela teater, sjunga, dansa eller spela instrument. Riddo är mycket aktiv inom det finlandssvenska kulturlivet som teaterregissör och musiker. Han är väldigt trevlig och vänlig, uppmuntrande och tar hänsyn till alla likvärdigt. Vi ungdomar uppskattar alla Riddos arbete och tillsammans med honom är det verkligen lätt och roligt. Han uppmuntrar alla att tro på sig själv.

Peggy Wallin, Sångare i Riddos poprockkör

Utan Riddo skulle det inte finnas ett lika rikt teater- och musikliv i Pargas. Han får alla med sig med humor, djupa kunskaper och sitt inspirerande sätt att regissera och undervisa.

Bobo Lundén, Stockholmsboende teatermakare, regissören och vän

Riddo och jag träffades för 20 år sedan och jag har från första stund uppskattat hans ärlighet och enastående förmåga att vilja lyfta andra människor han jobbar med. Med krass humor, tveklöshet, stor ödmjukhet och kunnande inger han ett stort förtroende och trygghet. Det han gjort och betytt för Teaterboulage och Pargas är enastående och unikt. Hans insatser som musiker, regissör, skådespelare och pedagog kommer det säkert att skrivas böcker och artiklar om i framtiden och jag skulle inte bli förvånad om det också restes en staty.